torsdag 21 juni 2007

Not alone anymore!

Okej, så jag kanske överreagerade lite! Men ord och tankar blandas i min hjärna tills jag inte hör min egen röst. Jag kan inte bara skaka av mig känslan om att du är på väg bort från mig, för på ett sätt är det ju faktiskt sant. Vi skapar oss våra egna liv, frågan är bara om vi orkar hålla fast vid varandra sammtidigt? You better have a reason to be loved
Kärlek är en chansning, och jag satsar mitt liv och själ på det. Överlever jag så överlever jag, annars så är vi tillbaka där vi var för två år sedan.

Din röst lugnar mig om natten när skuggor skrämmer mig och din hand mot min kind stoppar mina trårar. Varför tvivlade jag ens? Nu ska jag inte lyssna på någon mer än mig själv!

Jag mötte dig en lördags förmiddag och du ändra mitt liv lika snabbt som en vind över en vallmoäng.

Inga kommentarer: