Så länge vi båda andas

Flightless Bird, American Mouth

Små, små toner dansar ut och du håller mig så nära. Det känns som vi slutar andas, så sakta går det. Du ser in i mina ögon och du vet hur mycket jag älskar dem. Jag berättar alltid för dig hur underbart dina ögon glittrar när du ser på mig. Det var av en sådan tillfällighet att jag lade märke till dina gula fläckar i ögonen och att jag sa att det var som onyx, när sedan jag skulle få läsa det i min älskade kärleksroman. Kanske det var ödet?! Som jag skrattade för mig själv när jag satt med min kalender i handen och såg vem som hade namnsdag den 18 mars. Vår dag. Likheterna är slående, men rädslan att säga dem ut högt kväver mig.
Hur stor skillnad är det på mig och de där som jag hatar så mycket?! Är jag bara en av dem? Så naiv, så ung ser inte framför sin egen näsa ens. Jag vill inte.. det är anledningen jag inte vill prata om det. För om jag gör det blir jag som dem. Begäret slipper ut ibland och då straffar synden sig själv.

Jag läser de orden om och om igen. Snart tänker jag, snart blir det för alltid.
"Fast döden sugit ut din andas honung, så har han intet mot din fägring mäktat"

La Traviata

Om ni har läst mitt senaste inlägg så vet ni redan att jag är fruktansvärt dålig på att dela med mig och jag vet att det kan verka egoistiskt, men nu får det faan vara nog. Jag påverkas väldigt lätt av vad andra tycker, tex om någon tycker illa om nåt eller har en speciell åsikt. Det är därför jag gillar att ha saker för mig själv så jag får ha min egen uppfattning, som jag har fått ha mina böcker fram tills nu! Jag brukar kunna hålla mina tankar för mig själv och inte säga att jag inte vill dela med mig men nu kan jag inte hålla käften längre. Tyck illa om mig om ni vill men jag har rätt till att känna vad jag vill. Det verkar som varenda ***** har sett Twilight nu! Och alla har sina egna uppfattningar om hur man ska tolka filmen och boken, men jag är så trött på att höra dem! Jag hade de så bra när jag satt med mina älskade böcker och ingen förstod om vad jag pratade om. Själv i min lilla värld utan någon annans komentarer. Jag skrattade med dem, jag grät med dem och jag blev kär med dem.
Jag sa alltid förut It sucks to be you, men nu är det faan Sucks to be me..

Beyond

Sju sanningar om mig

1. Jag gillar inte att dela med mig. Tex; jag gillar inte när folk gillar samma saker som jag ibland. Jag vet att det låter jätteelakt och egoistiskt men jag kan inte hjälpa det, jag är helt knäpp. För det mesta kan jag lägga band på mig själv och säga "men Sarah, skärp dig"
2. Jag är fruktansvärt mörkrädd.
3. Jag älskar det faktum att jag är den enda av mina vänner som gillar klassisk musik. Igen, det låter väldigt egoistiskt men jag gillar att ha något som bara är mitt, som jag kan gömma mig i där ingen annan förstår.
4. Jag har lite svårt med verklighets uppfattning ibland (i ref. till nummer 2)
5. Jag kan förlora mig i mina egna tankar ibland och missa hela konversationer med folk. Jag gör det inte medvetet och jag försöker bättra mig.
6. Jag tror att jag kommer dö en fruktansvärt brutal död. Finns inget mer att säga om det
7. Jag har svårt att stava för det mesta, och jag kan inte gånger-tabellen. Det har varit jättesvårt för mig att erkänna det men jag skäms inte längre för det. När jag var liten var jag alltid rädd att någon skulle märka att jag hade svårt att stava, men nu rycker jag bara på axlarna om någon märker det och säger att jag inte kan hjälpa det.

Jag ville också berätta att jag har äntligen sett Twilight filmen och jag kan inte beskriva hur underbar den var. Den var precis som jag hade föreställt mig. Jag menar när jag läste böckerna så förlorade jag mig helt i min fantasivärld och jag tycker absolut att filmen var likadan. När jag satt där med Johannes vid min sida på bion glömde jag helt av vad som hände runt om mig. Det var som jag var i filmen, jag stod där i gläntan, på gatan, i staden, mittemot honom. Jag måste säga att jag slutade inte le på nästan två timmar (vill bara påpeka att jag hade lite ont i kinderna sen!).
Jag vet att det låter löjligt med i den här serien av böcker finns det något som får mig att känna mig.. jag kan inte beskriva det.. finns inget bra ord.. "hemma" låter helt fel och likadan låter "trygg". Det är inte alls något sånt utan.. ja, vad det nu är.. Svårt att förklara det här för någon annan.

Girlfriend

Aaaw, jag har hittat mitt paradis på internet!
http://www.trashy.com/


Om jag hade pengar så vet ni var jag skulle spendera dem i alla fall! Hahah! Ne, men seriöst, jag skulle vara överlycklig om jag bara fick äga bara en outfit från dem!

Men i alla fall :) Det händer inte så mycket i mitt liv just nu. Jag är bara hemma o njuter av att få vara ledig! Men jag lovar att så fort det händer något ska jag uppdarera!

Hell yeah I'm the
m*therfucking princess

It's not like we're dead

Jag mår illa. Det blåser så mycket ute att jag blir sjösjuk. Men det är mer än så, mitt hjärta verkar inte kunna lugna sig. Min mage strejkar och mina ögon vill bara falla ihop, som vanligt. Jag känner att vi har problem och det känns som vi sjunker och jag kan inte göra nåt åt det. Jag minns min syster sa till mig "-det är bara roligt de första två åren" och hon hade rätt, nästintill på datumet men så ser jag henne och Daniel fortfarande ihop och jag vet att det går. Min mamma och pappa är mina största förebilder. Jag gillar att ligga sent på kvällen och lyssna på dem medan det säger gonatt till varandra och de låter percis som jag och Johannes, som om de var 20 år igen och det är inte som jag egentligen är rädd, jag är bara trött just nu och oroad att det ska glida mellan fingrarna på mig medans jag inte ens är med. Det känns verkligen rätt men bara för det betyder det inte att man inte måste arbeta på det.
You were everything, everything that I wanted. We were meant to be, supposed to be, but we lost it. Jag kommer ihåg när jag var femton och jag var kär i Mattias. Jag ville så gärna att det skulle bli vi två och när jag fick reda på att han gillade mig med var det som en stor sten föll på mitt hjärta. Jag var så liten och jag trodde aldrig att min barnsliga förälskelse skulle bli sann. Och jag visste ju vad jag var tvungen att göra. Jag kunde inte bära upp båda mig själv och Mattias samtidigt (och tro mig Mattias hängde på en skör tråd). Så jag ljög, och sa att vi skulle vara vänner... Jag kommer ihåg att jag lyssnade på Avril Lavigne med My Happy Ending och jag tyckte att de orden stämde in så bra. Det var meningen att det skulle vara vi två, vi skulle vart tillsammans men vi tappade det. Vad hade hänt om det hade blivit vi?

Så vi måste prata och vi måste lösa allt som någonsin kommer i vägen för jag kan inte mista dig. Nu, idag betyder Mattias inget, men jag kommer ihåg känslan av att allt faller samman utan att man ens kan göra nåt åt det. Jag stod där och såg på medan min (dåvarande, och tillvisso naiva) värld rasade samman, som stenblock fallande från ett demolerat hus.
Jag ser blåsten riva i träden ute och jag ser på klockan, den visar 22:09 och jag tror att du sover nu eller åtminstånde ligger du i sängen och försöker somna. Jag tror inte att jag kommer få så mycket sömn i natt. Jag kommer ligga vaken och tänka på allt vi kommer säga imon.
Jag tror jag kommer låta dig läsa detta. Bara så du vet.

Afraid

-I'm not afraid of you...

-You really shouldn't have said that..!

When you can live forever

what do you live for?






Jag vet att jag säkert börjar bli lite tjatig
men jag längtar såå till den 21 november!


http://www.twilightthemovie.com/

I am Iron Man

Could you speak up and stop mumbling
When you're sittin' on the top, it's hard to hear you from way up here
We missed you on the charts last week
Damn, that's right you wasn't there

If sexy never left, then why's everybody on my shit
Don't hate on me just because you didn't come up with it

Det handlar om hur du mår. Det handlar om du kan ta dig upp från ett ställe utan att falla ihop. Så om jag försöker göra det, riv inte ner mig på din väg mot asfalten!

Black Sabbath -Iron Man