Autumm to far away!

En enda tår av smärta

Det värker i mitt hjärta av längtan, men du verkade inte känna likadant?! Det gör mig ledsen. Det bekräftar bara att det är mig det är fel på. För om de jag håller kära hela tiden tröttnar på mig och lämnar mig, är det nog ingen slump.
Jag kan inte få dig att sakna mig. Det är gnistan som är borta. Du ser inte på mig som du en gång gjorde. Men jag ser fortfarande dig som den mest underbara människan i mitt liv. När jag ser dig för första gången på länge är det fortfarande som hela världen lyser upp och jag känner en varm känsla i min mage. Den känslan går inte att missa, jag vet att det är kärlek!
Ser du mig?
Ligger du och kollar på mig när jag sover, bara för du saknar mitt ansikte?
Brukar du snegla på mig på bion bara för att se mig skratta åt skämten?
Pirrar det till i magen när du står och väntar på mig vid busshållplatsen och du ser bussen komma?
Längtar du efter dagar när vi bara driver omkring och håller varandra i handen?
Saknar du mig på filten jämte dig i solen?
Jag hörde en lätt suck av ansträngning när vi pratade på telefon. Jag känner igen den sucken, jag har hört den förut. Det blir en liten spricka i mitt hjärta då, och jag som trodde jag hade limmat ihop alla små delar sedan förra gången mitt liv föll sönder.

These streets have to many names for me!