Så länge vi båda andas

Flightless Bird, American Mouth

Små, små toner dansar ut och du håller mig så nära. Det känns som vi slutar andas, så sakta går det. Du ser in i mina ögon och du vet hur mycket jag älskar dem. Jag berättar alltid för dig hur underbart dina ögon glittrar när du ser på mig. Det var av en sådan tillfällighet att jag lade märke till dina gula fläckar i ögonen och att jag sa att det var som onyx, när sedan jag skulle få läsa det i min älskade kärleksroman. Kanske det var ödet?! Som jag skrattade för mig själv när jag satt med min kalender i handen och såg vem som hade namnsdag den 18 mars. Vår dag. Likheterna är slående, men rädslan att säga dem ut högt kväver mig.
Hur stor skillnad är det på mig och de där som jag hatar så mycket?! Är jag bara en av dem? Så naiv, så ung ser inte framför sin egen näsa ens. Jag vill inte.. det är anledningen jag inte vill prata om det. För om jag gör det blir jag som dem. Begäret slipper ut ibland och då straffar synden sig själv.

Jag läser de orden om och om igen. Snart tänker jag, snart blir det för alltid.
"Fast döden sugit ut din andas honung, så har han intet mot din fägring mäktat"