"Innan jag träffade dig, älskling, var mitt liv som en månlös natt. Väldigt mörk, men det fanns stjärnor - små ljuspunkter av mening. Sedan for du över min himmel som en meteor. Plötsligt stod allt i brand, där fanns prakt och skönhet. När du är borta, när meteoren har försvunnit bakom horisonten, blir allt svart. Ingenting har förändrats, men jag är bländad av ljuset. Jag ser inte stjärnorna längre, och det fanns ingen mening med någonting."
Jag låg och kollade på dig när du sjöng, du såg det inte för jag blundade nästan och lät orden sjunka in. Som syret fyller mina lunger och ger mig liv, fyller du min kropp med allt jag behöver för att överleva. Fast orden inte var dina var det du som menade dem och jag brydde mig inte om något annat.
Från ditt andetag sjöng du "and I will love you until the day I die.." och från din mun som låg så nära min sjönk din andedräckt in i min mun och jag andades in så mycket jag kunde.
I det ögonblicket, just i det ögonblicket såg du på mig och jag kan inte beskriva hur mycket kärlek som forsade ur våra ögon då!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar