Better of Two Evils

I brist på orka vad skall jag göra? Ska jag klaga men det har du förstås redan hört.. Så bry om vad jag egentligen skriver.. eller? Läs av mitt ansikte när du träffar mig, ser du skillnadan på ljusa och mörka skuggor i mitt ansikte.
Hanna, kommer du ihåg när vi tillbringa tusentals timmar på ditt rum i sträck och samtals ämnena var inte alltid de mest vackraste. Minns vi låg på golvet med våra fötter upp på en stol och varsin kudde under huvudet och vi stirrade upp i ditt tak. Vi pratade då om hur mycket vi skulle hinna med i våra liv men ingen av oss orkade. Så unga, så naiva. Det var då vi snackade om hur härligt det är att få bryta ihop totalt ibland och vi sa att om någon skulle hört våran konversation då skulle de med all säkerhet låsa in oss på nåt mentalsjukhus. Men för oss var det helt normalt.
Jag tror jag har kommit på ett namn för vårt tillstånd; Brotorps-syndrom. Vi har varit skyddade i hela vårt liv och även nu skyls vi från världen. Inte konstigt att vi inte riktigt vet hur allt går till. Men jag tycker vi har brutit oss loss till viss del. Men ingen mer förstår än vi. Eller rättare sagt, vågar de förstå?!