Tip the scales!

When this is all said and done

Jag är inte sur på dig. Jag är sur på din attityd, hur du behandlar mig fast du är så snäll och söt hela tiden. I feel dismissed. Hur kan du inte förstå att jag vill vara med dig, ska jag följa ditt schema för resten av vårt liv. Det är orättvist, det är alltid jag som får ändra mina planer efter dig men du kan inte ta dig tid för mig. Du hörde mycket väl på telefonen att jag var ensam och behövde någon, så varför kom du inte och rädda mig från min miserabla tillvaro. Det värsta av allt är att du är så snäll hela tiden så jag får så fruktansvärda skuldkänslor för att jag är sur på dig. Men har jag inte rätt till att bli sur om jag nu ska åka bort och jag vill spendera de sista dagarna med dig så jag inte kommer sakna dig så mycket. Kan du förstå det? Det värsta är att jag kan inte tro på fullt allvar att du kommer sakna mig lika mycket som jag saknar dig, och om du nu gör det så visar du det väldigt dåligt! Jag har knappt träffat dig alls i veckan för att du har varit sjuk, och det första du gör när du bli frisk är att spendera hela helgen med dina kompisar och du träffar mig bara ett par timmar där emellan. Faan jag vet väl hur löjlig och krävande jag låter när jag säger så här men jag kan inte förneka att det är så jag känner. Jag är ledsen för att jag bara slängde på telefonen i örat på dig, men gråten satt i min hals jag och kunde inte få fram mina ord, och jag hatar när du hör mig gråta.
Jag hatar mig själv så fruktansvärt mycket när jag är så här.
I hate my self so much and one day the hate will tip the scales and I woun't be here anymore.