lördag 18 augusti 2007

You're here with me when I cry!

Welcome to the planet

Allt som står här är sant och jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv


Jag vaknade i natt av att det kändes som hela sängen snurrade och i mitt yrvakna tillstånd blev jag rädd. Jag visste inte vad som hände och i min panik satte jag mig upp, som senare skulle bli det dummaste jag kunde gjort. När jag satt där svettig och rädd i sängen med dig jämte mig tystnade allt ljud plötsligt runt om mig och allt jag kunde höra var mina egna hjärtslag, det slog så hårt att jag inte kunde höra nåt annat och hela tiden ökade dess slag.
När jag längre inte kunde fästa blicken på nåt på grund av de dunkade slagen i mitt huvud fick jag plötsligt ingen luft. Allt hände så snabbt, på bara några sekunder. Jag försökte och försökte men allt jag kunde var att kippa efter luft. Nu började paniken verkligen sprida sig och tårarna började rinna ner för min kind. Jag grep tag i din hand men du vaknade inte och då började jag gråta ännu mer. Vad hände med mig?!
Du måste ha hört mitt snyftande för du vaknade och jag såg dina ögon i det lilla ljus som fanns i vårt nattsvarta rum, och du var rädd. Du frågade mig om och om igen vad det var som hade hänt men jag kunde inte svara. Jag ville svara, men mina snyftnignar och bristen på luft gjorde det omöjligt. Jag lyckades tillslut få fram att jag inte visste vad som hände och att jag var rädd. Du grep tag mig om axlarna och försökte få mig till att andas lugnt igen. Du satt där med mig, lika rädd och ovetande.
När jag äntligen fick luft la du mig ner och jag har aldrig krypit så långt in i din famn någonsin. Du höll om mig och du släppte mig inte förän det var över. Och jag såg att det började bli ljust ute.
Vad som hände kommer vi aldrig få reda på men jag tackar gud för att du var där!

Inga kommentarer: