We got a long way to come
Telefonen ligger död på mitt skrivbord och jag känner ett väldigt starkt hat för den. Jag sitter här ensam i mitt hus och det är faan ingen hem som kan hålla mig sällskap. Dammråttorna under min säng fnissar åt mig, och jag funderar på att hämta dammsugaren så jag slipper höra dem.
Alla är bortresta eller har inte tid med mig. That sucks. Får man klaga över sånt?!
Pratade med Johannes för en stund sedan men han ville gå och lägga sig och sova en stund så jag orkade inte hålla uppe han mer. Vad ska jag göra? Alla spel och roliga saker ligger som ett hån i hörnen av mitt hus och jag kan inte leka med dem. Orka med det här mer..
Som om saken inte kunde bli mycket värre fick jag ett sms från Jonnah, som är på Arvika, där hon just nu i denna sekund kollar på The 69 Eyes. Jag lovar att gråten sitter i halsen men allt jag smakar är bitterhet.
Faan nu har jag till och med börjat hata min mobil. This sucks so hard.
A long time ago we used be friends
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar